annsfi delar med sig

Hej. Längesen sist. Jag har varit till Åbo och hälsat på min bror och Ann-Louise (inte tillsammans utan separat) och idag ska vi till Vasa och städa det sista i lägenheten. Det är fullt upp med andra ord.

Bilden är gammal och har ingenting att göra med mitt besök i Åbo. Förutom att det är brodern på bilden som jag besökte.

Denk' ich so bin ich. Wohl! Wer wird immer auch denken?
Oft schon war ich und hab' wirklich an gar nichts gedacht.

Lite visdom av herr Schiller. Tänk på det du!

Detta är vad jag skulle behöva nu. Plättar, vispgrädde, färska jordgubbar, fint väder och trevligt sällskap. Ge mig bara det så är jag nöjd. Haha. Just nu är det bara fint väder jag har, men det räcker ganska bra det också. Bristen på sällskap lider jag ändå mest av tror jag. Var är alla människor?

Känner att jag också måste kommentera eurovisionen. Rätt låt vann i år! Dvs. den låt som jag höll på (heh). Visserligen var jag inte ensam om att tycka om Fairytale, eftersom den var favorittippad långt före finalen. Min syster och jag var helt hysteriska och röstade ca 1000 gånger på Norge. Fast jag röstade också på Island och Bosnien-Herzegovina (stavning?) kan jag meddela. Det var längesen jag har känt mig så engagerad. Men Finland sist! Neheej, det var inte rättvist. Jag trodde hårt på Finland, älskade vårt bidrag. Tyckte att de gjorde bra ifrån sig och hade perfekt startnummer så int vet jag vad som gick snett. Tydligen gick 90-talsstuket inte hem i resten av Europa. Men jag var i alla fall stolt över vårt bidrag i år. Tyckte nog att det var Finlands.. bästa någonsin!! Faktiskt (sorry Lordi). Jag tror att vi hade klarat oss bättre typ ifjol eller året före, konkurrensen var helt enkelt för hård i år.

Alltså, alltså.. jag behöver motivation helst nu genast. Jag har suttit länge (känns det som, kanske 1½ h) med mitt sista slutarbete för i år och jag har bara skrivit knappt en halv sida. Deadline först nästa vecka, men ändå, huuur ska jag hinna?
5 sidor långt ska det va, 5 sidor tyska... Känns omöjligt idag. Kanske jag behöver mat. Pizza? Kebab? Pasta? I wish. Blir säkerligen bara en torr grönsaksbiff från frysen. Orkar inte handla.

Så där ja. Nu har skrivit av mig här så kanske jag kan fortsätta nu då.

Spasibo!

Denna måndag befinner jag mig fortfarande i hembyn. Har lite skralt med föreläsningar så det finns inte så mycket att göra i Vasa. Bara sitta inne i lägenheten och vara rastlös. Om man inte träffar folk förstås, men sådant brukar i alla fall jag mest ägna kvällarna åt. I och för sig är jag lite rastlös nu också (därav detta blogginlägg), men här kan jag i alla fall ta ut min rastlöshet på flera olika personer (familjemedlemmar alltså). Man kan också t.ex. köra traktor (gjorde jag idag! poäng!) eller mocka ut gammal jord ur växthuset (har jag också gjort idag!) som omväxling till studier. Men till sist driver rastlösheten mig hit... till datorn, internet, bloggen. Och vips så har man skrvit ett inlägg till. Tack för mig.

Ok, fine, Finland förlorade mot USA. Tråkigt, tråkigt. Jag var så hoppfull efter matchen mot Kanada. Men så kan det gå. Bara att ta nya tag nästa gång. Att jag överhuvudtaget bryr mig är en överraskning även för mig själv. Jag antar att det blir så om man en gång börjar följa med matcherna.

Efter två dagar i sängen har jag nu fått andas in frisk luft igen. Ärligt talat känner jag mig nog inte helt completely frisk ännu. Men bättre än igår. Idag kom jag mig faktiskt till skolan också, men bara en snabbvisit.

Jag ska småningom gå hem (sitter i bibban) och väcka min syster eller nåt.

Fy farao va jag blev sjuk igår. Kan inte minnas när jag skulle ha spytt så mycket sist. Och mitt i den spännande matchen mellan Finland och Kanada. Dramatiskt. Inte så kul att börja spy när man är hemma hos någon annan. Men jag hann till wc-stolen varje gång så det blev inte så pinsamt. Spydde sen tre gånger på natten också, men då var jag ju hemma.

Men ganska skumt var det. Jag pratade nämligen med min syster i telefon på dagen och då sa hon att hon hade fått "magafari". Det var efter det samtalet som jag kände mig lite konstig. Precis som att hon skulle ha smittat mig via telefon. Så vi har varit sjuka samtidigt, men på två olika orter. Idag har jag inte spytt.

 Fick just i mig lite Piltti-mat så nu känns det lite bättre.

Denna låt är det något speciellt med. Jag tycks inte få nog av den. Vacker och sorglig på samma gång. Jag hörde den första gången i O.C. på Johnnys begravning. Det var väldigt fint tyckte jag.