annsfi delar med sig

Nu är jag hemma efter en helg i Stockholm. Jag for i alla fall (ingen gav ju några råd, så jag var tvungen att bestämma själv), med mitt knä och allt. Så här i efterhand kan jag ju konstatera att det gick bra. Jag orkade hoppa omkring på stan förvånansvärt länge. Mina armar och mitt vänstra ben har med andra ord fått sig ett rejält träningspass den här helgen. Det är värre med mitt högra ben som så smått börjar tvina bort till obefintlighet.

Men Stockholm i mitt hjärta säger jag bara. Har alltid gillat Stockholm, men nu gillar jag stan ännu mer. Speciellt Kungsholmen då. Och Mias übersöta Karlsson-på-taket-utsikt! Åh!

Shoppat har jag också gjort. Vi konstaterade att för att vara handikappad var jag väldans duktig på att shoppa. Tjaa, men det är inte varje dag man får handla vid Beyond Retro inte.

Men usch ändå, att komma hem till tomt kylskåp, högar med skolarbete och äckligt halv-vinterväder är ingen höjdare.

Om bara någon ville koka lite mat åt mig. Eller åtminstone handla maten. Syster, kom hem!

Nåväl, åter till översättandet.

Asch att knäskålen ska behöva hoppa ur led precis då jag har så mycket roligt på gång. Nu kan jag bara ta mig fram med hjälp av kryckor. Jag känner mig nedslagen. Dit for mina danslektioner och dit for (kanske) min resa till Stockholm. Jag som har så sett fram emot bådadera så otroligt mycket. Bara några dagar innan min födelsedag dessutom. Perfekt. Tyck synd om mig.

Jag försöker desperat att peppa mig själv. Det finns ju faktiskt en chans att jag kan hoppa på danskursen senare när mitt knä blivit bättre. I annat fall kan jag helt enkelt börja på nytt när nästa nybörjarkurs startar. Jag måste bara orka vänta. Vara tålmodig. Och resan till Stockholm har jag inte avbokat ännu. Jag kunde ju hyra en rullstol och ha Mia att skjutsa runt mig i secondhand-butikerna. Eller skaffa läkarintyg, få pengarna tillbaka och boka en ny resa senare i vår. Men då måste jag också vänta. Jag har ju redan väntat så länge att det ska bli 12 mars. Ska jag nu behöva vänta ännu längre?

Vad skulle ni ha gjort?

Grattis på kvinnodagen, btw.

Det här är inte min nya frisyr. Endast en rödhårig dröm från förra torsdagen. Ungefär så långt från mitt naturliga hår man kan komma.

Nuförtiden är den absolut bästa stunden på veckan där en tretiden på torsdag, när veckans finska undervisning är över. Jihuu, vilken känsla! Speciellt eftersom att vi har den muntliga delen på torsdagar. Med tanke på att jag har gått ett år på en finsk folkhögskola borde det kanske inte vara så hemskt. Men jag fasar faktiskt inför varje gång. Mina muntliga kunskaper är fortsättningsvis futtiga. Dessutom är ca hälften av klassen tvåspråkig så det finns stora nivåskillnader i gruppen. Men jag gillar gruppen! De är alla trevliga. Skönt att dela bördan med andra.

Jag översätter som bäst en text som handlar om EU:s projekt att utveckla miljövänliga(re) flygplan. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de lyckas. Jag tycker om att översätta texter som jag samtidigt lär mig något nytt av. Men huvadåda va knepig den var att översätta. Måste läsa den om och om och om igen. Sorry att det blir lite mycket studieprat här nu. Jag är rädd att det tar över mitt liv. Inte ens bloggen kommer undan.

Om en vecka befinner jag mig i Stockholm. Då blir det njutning, födelsedagsfirande och secondhandshopping för hela slanten. I hope. Vet ej ännu när jag ska fira här hemma. Blir nog inget kalas ännu den här helgen i alla fall. Kanske nästanästa helg, får se.

Auf Wiedersehen kära ni!

Vet ni vad? Jo, jag har börjat dansa lindy hop. Det är en nybörjarkurs som startade efter jul. När jag och min syster först anmälde oss var det redan fullt så då slapp vi inte med.  Men nu efter att de hade haft 3 gånger så fick jag mejl av ledaren att vi nog ryms med i alla fall, om vi vill. Min syster ville inte längre, men jag kunde inte motstå. Så jag tog chansen! Jag var sjukt nervös när jag for dit, för jag hade ju missat tre gånger. Det är ganska mycket i början. Men jag fick en snabb privatlektion före de andra kom och det gick över mina förväntningar. Så otroligt kul, fast jag bara har varit en gång. Jag säger inte att det är piece of cake, men jag trodde det skulle vara mycket värre i början.

Så länge som jag har längtat efter att få lära mig dansa någon typ av pardans. Ända sedan första säsongen av Let´s Dance har jag drömt om det. Lindy hop är en ganska ny förälskelse, men det känns helt rätt. Hoppas förälskelsen håller i sig!

Och musiken vi dansar till sen.. helt underbar!